Tekniska ritningar för gjutgods — toleranser och krav

En välskriven teknisk ritning är den viktigaste kommunikationen mellan konstruktör och gjuteri. Felaktiga eller otydliga toleranser leder till kostsamma prototypfel, försenade leveranser och onödiga bearbetningssteg. Den här guiden förklarar hur du specificerar gjutgods korrekt — dimensionella toleranser, ytjämnhetskrav, gjutningslutsningar, tillåtna defekter och hur ritningsinformationen påverkar pris och ledtid.

Standardsystem för gjuttolerancer

Toleranser för gjutgods specificeras enligt ISO 8062-3 (tidigare ISO 8062), som definierar Casting Tolerances (CT) i graderna CT1–CT16. Ju lägre siffra, desto snävare tolerans. Toleransgraden väljs baserat på gjutmetod och detaljstorlek:

CT4–CT6 — precisionsgjutning (vaxgjutning, investment casting)
CT5–CT7 — pressgjutning (högtrycksgjutning av aluminium, zink)
CT7–CT9 — kokillgjutning (gravitetsgjutning i permanent form)
CT8–CT12 — sandgjutning (handformning och maskinsand)

Praktisk tumregel: CT8 på en 100 mm-dimension ger en tillåten avvikelse på ±1,1 mm. Samma dimension i CT5 ger ±0,36 mm. Specificera alltid toleransgrad explicit på ritningen — ange inte bara ett material utan CT-klass.

Dimensionella toleranser och bearbetningsmån

De flesta gjutna detaljer behöver bearbetas på funktionsytor. Ritningen ska tydligt skilja på:

Gjutmått (as-cast) — mått som accepteras direkt från gjutning, med CT-tolerans.
Bearbetningsmått — mått som uppnås via CNC-fräsning eller svarvning, specificerade med standardtoleransen ISO 286-1 (t.ex. H7, h6, k6) eller direkt symmetrisk/asymmetrisk tolerans.

Bearbetningsmån (machining allowance, MA) anges på ritningen enligt ISO 8062-3 tabell 6. Typiska värden för sandgjutning är 1,5–4 mm beroende på detaljstorlek; för pressgjutning 0,5–1,5 mm. Utan angiven bearbetningsmån riskerar gjuteriet att lägga för lite metall på funktionsytor, med kassation som följd.

Geometriska toleranser (GD&T)

Utöver dimensionella toleranser används geometriska toleranser (Geometric Dimensioning and Tolerancing, GD&T) enligt ISO 1101 för att styra form, läge och orientering. Vanligt förekommande symboler för gjutgods:

Planhet — tätningsytor och passflänsars planhet; typiskt 0,1–0,5 mm för bearbetade ytor, 0,5–2,0 mm för gjutna.
Rätlinjighet och rundhet — cylindriska lagerlopp och styrningsytor; specificeras om de ska bearbetas och ha snävare krav.
Läge — bultcirklar, hålmönster och passtappars positionsnoggrannhet; kritisk vid montering med motparter.
Coaxialitet / symmetri — roterande delar och balanserade komponenter kräver uttrycklig coaxialbetingelse om gjutningen ska uppfylla kraven direkt.

Ange alltid en referensbas (datum) för geometriska toleranser. Utan klart datum är toleransen oanvändbar vid kontrollmätning.

Gjutningslutning (draft angle)

Gjutningslutning — på engelska draft angle — är den avsiktliga koniciteten på vertikala väggar som gör att detaljen kan lyftas ut ur formen utan att fastna. Utan tillräcklig lutning skadas både detalj och form. Riktlinjer per metod:

Sandgjutning — minst 1–3° på invändiga ytor, 0,5–2° på utvändiga. Djupare fickor och kärnhål kräver mer lutning.
Pressgjutning — typiskt 0,5–1° på utvändiga, 1–2° på invändiga ytor. Minimeras för att hålla toleranserna, men kan inte elimineras.
Precisionsgjutning — minimal lutning, ofta 0–0,5°, eftersom vaxmodellen inte behöver dragas ur en formhalva på samma sätt.

Draft angle ska anges på ritningen om det avviker från gjuteriets standardvärden, eller om ytan är en funktionsyta där konicitet påverkar passning eller tätning. På ytor som bearbetas i efterhand är draft angle normalt irrelevant.

Ytjämnhet (Ra och Rz)

Ytjämnhet specificeras enligt ISO 1302 med Ra-värdet (medellinjemedlet) eller Rz-värdet (medelspetsavståndet). Ange ytjämnhet konsekvent:

Gjutna ytor utan krav: ange gjutet eller sätt ytjämnhetssymbol utan värde för att signalera att gjutytans standard accepteras.
Bearbetade funktionsytor: ange Ra-krav explicit (t.ex. Ra 1,6 eller Ra 3,2). Vanliga krav för tätningsytor är Ra 0,8–1,6 µm; för lagerbanor Ra 0,4–0,8 µm.
Använd ISO 1302:2002 symbolen korrekt — position, orientering och om ytbehandling krävs ska framgå av symbolen.

Tillåtna defekter och acceptanskriterier

Alla gjutprocesser ger en viss andel defekter. Ritningen eller ett kompletterande kravdokument ska definiera vad som är acceptabelt:

Porositet — specificeras ofta enligt ASTM E505 (röntgenklasser) eller ASTM E2422 (referensbilder). Ange röntgenklass per zon om kritiska volymer finns (t.ex. tryckbärande partier).
Ytblåsor och sättningar — accepteras om de inte överskrider ett givet djup/diameter beroende på funktion (typiskt max 1–2 mm djup för icke-bearbetade ytor).
Sprickor — normalt nolltolerans på synliga sprickor i strukturella detaljer.
Skevhet — anges via planhetskrav (GD&T) eller via en separat kontrollfixtur-specifikation.

Standarder som EN 1370 (ytbeskaffenhet sandgjutning) och ISO 11971 (visuell inspektion gjutgods) ger ett gemensamt referensspråk för konstruktör och gjuteri.

Stycklista och materialbeteckning

Ange alltid materialbeteckning med fullständig EN-beteckning — inte bara ett vardagsnamn. Exempel:

Aluminium: EN AC-AlSi7Mg0,3 (EN AC-42100) T6 — inte bara AlSi7Mg eller A356.
Grått gjutjärn: EN-GJL-250 (EN 1561) — inte bara grå gjutjärn.
Segjärn: EN-GJS-500-7 (EN 1563) — ange styrke- och seghetsklassen.
Rostfritt stål: 1.4408 (CF-8M / 316 cast) — ange materialnummer för entydig specificering.

Om detaljen ska värmebehandlas — ange klass (t.ex. T6 för aluminium) och krav på mekaniska egenskaper i stycklistan eller via en hänvisning till materialstandard.

Varför korrekt ritning sparar tid och pengar

En otydlig ritning genererar onödiga kommunikationsrundor, felgjutningar och kassationer. Konkret innebär en välspecificerad ritning att gjuteriet kan:

Lägga rätt bearbetningsmån från start — inga kompletterande ritningsutgåvor.
Välja rätt gjutmetod och legeringsvariant utan att behöva fråga tillbaka.
Dimensionera angjutningssystem korrekt för att undvika krympgropar i kritiska zoner.
Avgöra om provtryckning, röntgenkontroll eller CMM-mätning ingår i leveransen.

Tumregeln: varje timmars arbete på en välgjord ritning sparar i snitt 3–5 timmars kommunikation och korrigeringar under projektet.

Behöver du hjälp att ta fram en ritning som fungerar i produktion? Läs mer om hur Traficator hanterar bearbetning och efterbehandling av gjutgods, eller kontakta oss direkt för teknisk rådgivning om ditt specifika projekt. Du kan också läsa mer om pressgjutning och vilka toleranser som är möjliga med den metoden.

Relaterade artiklar

Läs mer om våra tjänster: metallgjutning, pressgjutning, sandgjutning och CNC-bearbetning.